Praktiskt taget alla företagare gör avtal med andra personer eller företag om varor och tjänster. Det är lätt att ”ta för lätt” på dessa avtal, och då blir det lätt bekymmer.
Ett exempel kan vara sågverksägare S som gör ett avtal med bonden B. Avtalet innebär att S byter ett lass sågspån mot en säck potatis från B varje vecka. Kanske lägger man ner en del möda på att definiera antalet kubikmeter sågspån och hur många kilo potatis, men många avtal stannar här, och tyvärr har de båda parterna ofta lite olika uppfattning om avtalets detaljer. Det kan ju vara så att S tänker sig att B kommer och hämtar sågspånet och då har med sig potatisen, medan B tog för självklart att S skulle leverera sågspånet. Man borde alltså redan när avtalet skapades ha rett ut dessa delar. Dessutom borde det ha varit definierat vilken dag som leveransen skall ske, kvaliteten på produkterna och så vidare.
I lite mer avancerade avtal än i exemplet bör man även avtala om hur man hanterar situationer där man är oense. En beställare kan ju hålla inne stora belopp därför att han anser att han inte fått vad han beställde, medan leverantören har motsatt uppfattning. Även om man inte vill tänka på det vid avtalsskrivningen är det viktigt att tänka igenom hur man skall lösa en sådan tvist.
Pensionerad lärare i företagsekonomi på gymnasienivå. Brinner för att utbilda unga om privatekonomi.